SORG!
Dagen då jag fick veta att du fanns vid liv så vart vi så otroligt glad och lycklig.
Du var svaret på våra drömmar. Trodde inte det var sant först men det var
det. Har gått och drömt om dig så länge. Och det dröjde inte länge
förän man började fantisera om hur du såg ut, hur du var som och allt
om våran framtid tillsammans. Kändes som om allt bara föll på plats.
Vi har aldrig varit så lyckliga.
Man vill skrika ut för hela världen om den stora nyheten. Och dum som
Man vill skrika ut för hela världen om den stora nyheten. Och dum som
man är så berättar man för många, iaf för de närmaste.
I Onsdags vart jag orolig att något var fel och ringde mvc men de sa att
det inte var någon fara och om det vart värre skulle jag ringa Sundsvall.
Senare på kvällen ringde jag ner dit men de bad mig ringa sjukvårdsrådgivningen.
Men de tyckte inte jag skulle oroa mig allt var som det skulle vara.
I Fredags när jag var ute och gick fick jag så fruktansvärt ont i magen så
jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ringde mvc, men de sa att jag skulle
ringa till Sundvall. Ringde ner till akuten och berättade som det var. Först ville
de inte ta emot mig men till slut sa de åt mig att komma ner. Gjorde massa prover
och ett ultraljud. Då var allt som det skulle vara, de kunde inte förstå varför
jag hade så ont.
Gick och jobbade på lördagen som vanligt. Fick värre ont när jag hade jobbat
förmiddagen. Gick hem och vilade några timmar och gick sen tillbaka. Under kvällen
vart det värre och värre och till slut kunde jag knappt röra mig. Åkte hem och ringde Fredrik
och visste inte vart jag skulle ta vägen. Han ringde min svägerska och hennes sambo, så
de kom hit. Ringde 112 för att de vart olidligt. När jag väl kom fram dit så tyckte de att
jag skulle ringa sjukvårdsrådgivningen. Men jag vart så förbannad så de kopplade mig till en
ssk. Och det tog en jävla tid innan jag kom fram. Till slut så svarade hon. Förklarade läget
och ville ha en ambulans för jag hade så ont så jag kunde knappt stå, sitta eller ligga.
Men de vägrade skicka en, de tyckte någon annan kunde köra mig. Så världens snällaste
Emelie och Daniel körde mig och följde med in. När jag kom ner dit så förlorade jag det
värdefullaste av hela mitt liv. Vart helt jävla förkrossad! Har aldrig varit så olycklig i hela
mitt liv. Och tanken på att Fredrik är borta och jobbar och inte kan ta sig någonstans känns
ännu mer olyckligt. Efter det så fick jag komma in till ett rum. Jag fick ligga där i över en timme innan
läkaren kom. Gjorde ett ultraljud, vilken jävla smärta, men ingenting var kvar.
Mitt hjärta krossades totalt! De skickade hem mig utan smärtstillande eller något annat.
Åkte hem och försökte sova. Låg och vred mig i sängen av smärtor i 6 jävla timmar. Till slut så
somnade jag vid 7 av utmattning och av smärtorna och sorgen.
Känns som om man bara blir behandlad som skit inom vården.
De skickar en bara vidare. Man blir så illa behandlad. Jag har då inte känt mig
speciellt bra behandlad denna vecka av sjukvården. Eller har jag fel?
Men vi fick älska dig i två månader och det är jag jävligt glad över.
Även fast det slutade som det gjorde.
Har haft min mamma och Björn här ett tag, de handlade hem lite saker.
Och sen kom mina underbara vänner Emma & Maria <3
Vet inte vad jag skulle göra utan er. Tack snälla ni för idag.
Och tack snälla Fredrik för att du finns i mitt liv och älskar mig för den jag är.
Jag vet att du skulle göra vad som helst för att få komma hem till mig.
Och jag älskar dig för att du är så himla underbar. Skulle aldrig ha orkat med natten
utan din hjälp.
Och tack snälla Emelie & Daniel för att ni ställde upp för mig!
Och tack snälla alla ni som finns där för oss, ni vet vilka ni är.
Kommentarer
Trackback
