....
Far in the distance
This is the view from the other side
How did I let this pass me by?
Took me for granted
Planted thorns in this garden of mine
What are the chances?
My hope has died
Please have mercy
You've unnerved me
I don't deserve this pain
So don't break my heart,
I ain't never done nothing to deserve this
I'm torn apart
You've had your fun, do you suppose I earned it?
Do you not see how I'm begging on my knees?
Don't speak, don't breathe,
You bring out the devil in me
Thinking it over
Those were days dark as ebony nights
The end of October felt like a lifetime
I had a suspicion
But didn't want to believe you a liar
You had a mission to prove me right
You took my trust
Ground it to dust
Found out I knew better
[Chorus]
And I don't wanna feel the pain
And I don't want another day
Shackled to your ball and chain
You're entirely to blame
And I'm so tired of explaining
The sensation of no Novocain
[Chorus]
I don't have a prayer if
There is no charity in your heart
Couldn't you spare me?
I've done my part
Far in the distance
This is the view from the other side
How did I let this pass me by?
Took me for granted
Planted thorns in this garden of mine
What are the chances?
My hope has died
Please have mercy
You've unnerved me
I don't deserve this pain
So don't break my heart,
I ain't never done nothing to deserve this
I'm torn apart
You've had your fun, do you suppose I earned it?
Do you not see how I'm begging on my knees?
Don't speak, don't breathe,
You bring out the devil in me
Thinking it over
Those were days dark as ebony nights
The end of October felt like a lifetime
I had a suspicion
But didn't want to believe you a liar
You had a mission to prove me right
You took my trust
Ground it to dust
Found out I knew better
And I don't wanna feel the pain
And I don't want another day
Shackled to your ball and chain
You're entirely to blame
And I'm so tired of explaining
The sensation of no Novocain
I don't have a prayer if
There is no charity in your heart
Couldn't you spare me?
I've done my part
Äntligen har det gått 5 veckor!
Jag känner en stor lättnad över att Fredrik kommer hem idag.
I lördags kändes det som om det var en evighet kvar.
Sov hela natten i natt och det behövdes verkligen. Men det finns ju
en viss förklaring till det. Det är tur att det finns hjälp mot värken.
Är så tacksam för att Maria och Tommy Örner lånar ut sin bil till mig
och Emma idag så att vi kan hämta Fredrik. Och jag är tacksam att Emma
ställer upp och kör mig:) Ni är guld värda mina underbara vänner! <3
Skulle egentligen på bröllop på Lördag, men känner att vi inte orkar.
Och jag är jätte ledsen över att vi inte kan vara med och fira Tina och Matte
på deras stora dag.
Vi ska bara ligga hemma hela helgen och bara ta igen oss och bara vara.
Kan behövas.
Äntligen kommer han hem!
Önskar att mitt hjärta redan var hemma, hade inte varit
helt fel att ha haft med honom idag kan jag säga.
Det är så jävla kul att läkare läser journalerna innan man kommer hem!
Det hade inte min, det första hon sa va: Jaha var det en abort här?
Jag med gråten i halsen: Ähhh neee...!
En bra start! Men allt annat gick bra iaf och det känns ju skönt.
Jag med gråten i halsen: Ähhh neee...!
En bra start! Men allt annat gick bra iaf och det känns ju skönt.
Det vettiga med denna männsika var att jag fick iaf något mot smärtan!
Och troligen får jag fortsätta med de. Så i fortsättningen kanske jag slipper vara
hemma från jobbet varje månad. Känns som om jag har hamnat rätt för en gångs skull.
De verkar ta Endometriosen lite mer på allvar. Jag får iaf hjälp.
Blir så arg och frusterad när man inte blir behanlad som en männsika och inte blir
Blir så arg och frusterad när man inte blir behanlad som en männsika och inte blir
tagen på allvar. Är det inte nog att man går i genom något hemskt?
Och jag är sjukskriven hela nästa vecka också. Känns faktiskt som en lättnad.
Känner att jag har ingen ork varken fysikskt eller psykiskt att börja redan.
Det enda som är positivt är att min älskade man kommer hem i morgon!
Ska bli så skönt att han kommer hem. ÄNTLIGEN har det gått 5 veckor!
Utan dig hade jag aldrig klarat det här!
Och inte heller utan allt stöd från alla underbara släkt, vänner och bekanta.
Ni anar inte hur tacksamma vi är.
Det är så skönt att få skriva av sig ibland!
Blommogram 2
Sedan kom det ett till. Och det var från min svägerska och hennes man.
Tusen tack snälla ni. Kan inte tacka er nog. Blev verkligen jätte glad!
Blommogram 1
Fick blommor och choklad av min man idag. Tusen tack min älskling. Älskar dig mest av allt!
Har inget bättre för mig...
Kan ju inte påstå att denna dag har varit bättre.
Har sovit skit dåligt, legat och vridit och vänt på mig.
Gav upp klockan 8 i morse. Det är så tråkigt att bara ligga hemma ensam!
Så jag tänkte att en liten promenad till apoteket skulle väl inte göra någon skada.
Tog nästan 30-40 minuter att gå ner på stan, i vanliga fall kanske 10 minuter.
Allt för värktabletter! Men när jag kom hem så hade de fortfarande inte gjort någon
jävla verkan och jag har fan i mig ondare!! Ska tillbaka till kvinnokliniken i morgonbitti.
Hoppas bara på att jag står ut tills dess. Min snälla svärmor ska köra mig. Hoppas det inte
är någon fara men att smärtan försvinner!
Världens bästa Emma erbjöd sig att köra mig till Övik på Torsdag och hämta hem min man!:)
Så jävla snällt av henne! Fredrik vet ingenting än.
Ska väl försöka få i mig lite middag snart, blir pizza idag igen. Bättre än ingenting.
Tusen tack alla för ert stöd. Det värmer verkligen!
Varför?
Det enda jag vill just nu är att min man ska komma hem.
Men han kommer inte hem förän på Torsdag kväll eller
Fredag morgon. Sitter här hemma och tankarna bara
snurrar i huvudet just nu. Varför just vi? Vi har längtat så
länge efter dig så himla länge. Jag och Fredrik har inte varit
tillsammans speciellt länge. I oktober blir det två år. Men när
vi träffades då för två år sedan visste vi redan då att vi ville leva
med varandra resten av våra liv, det var han jag ville bilda familj med
och gifta mig med. Ibland känns det som om vi har all världens otur.
Varför skulle just vi råka ut för det här? Vi ville så gärna ha dig!
Vet inte vad jag ska ta mig till?
Önskar verkligen att Fredrik var hemma NU så vi kunde finnas där för varandra!
SORG!
Dagen då jag fick veta att du fanns vid liv så vart vi så otroligt glad och lycklig.
Du var svaret på våra drömmar. Trodde inte det var sant först men det var
det. Har gått och drömt om dig så länge. Och det dröjde inte länge
förän man började fantisera om hur du såg ut, hur du var som och allt
om våran framtid tillsammans. Kändes som om allt bara föll på plats.
Vi har aldrig varit så lyckliga.
Man vill skrika ut för hela världen om den stora nyheten. Och dum som
Man vill skrika ut för hela världen om den stora nyheten. Och dum som
man är så berättar man för många, iaf för de närmaste.
I Onsdags vart jag orolig att något var fel och ringde mvc men de sa att
det inte var någon fara och om det vart värre skulle jag ringa Sundsvall.
Senare på kvällen ringde jag ner dit men de bad mig ringa sjukvårdsrådgivningen.
Men de tyckte inte jag skulle oroa mig allt var som det skulle vara.
I Fredags när jag var ute och gick fick jag så fruktansvärt ont i magen så
jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ringde mvc, men de sa att jag skulle
ringa till Sundvall. Ringde ner till akuten och berättade som det var. Först ville
de inte ta emot mig men till slut sa de åt mig att komma ner. Gjorde massa prover
och ett ultraljud. Då var allt som det skulle vara, de kunde inte förstå varför
jag hade så ont.
Gick och jobbade på lördagen som vanligt. Fick värre ont när jag hade jobbat
förmiddagen. Gick hem och vilade några timmar och gick sen tillbaka. Under kvällen
vart det värre och värre och till slut kunde jag knappt röra mig. Åkte hem och ringde Fredrik
och visste inte vart jag skulle ta vägen. Han ringde min svägerska och hennes sambo, så
de kom hit. Ringde 112 för att de vart olidligt. När jag väl kom fram dit så tyckte de att
jag skulle ringa sjukvårdsrådgivningen. Men jag vart så förbannad så de kopplade mig till en
ssk. Och det tog en jävla tid innan jag kom fram. Till slut så svarade hon. Förklarade läget
och ville ha en ambulans för jag hade så ont så jag kunde knappt stå, sitta eller ligga.
Men de vägrade skicka en, de tyckte någon annan kunde köra mig. Så världens snällaste
Emelie och Daniel körde mig och följde med in. När jag kom ner dit så förlorade jag det
värdefullaste av hela mitt liv. Vart helt jävla förkrossad! Har aldrig varit så olycklig i hela
mitt liv. Och tanken på att Fredrik är borta och jobbar och inte kan ta sig någonstans känns
ännu mer olyckligt. Efter det så fick jag komma in till ett rum. Jag fick ligga där i över en timme innan
läkaren kom. Gjorde ett ultraljud, vilken jävla smärta, men ingenting var kvar.
Mitt hjärta krossades totalt! De skickade hem mig utan smärtstillande eller något annat.
Åkte hem och försökte sova. Låg och vred mig i sängen av smärtor i 6 jävla timmar. Till slut så
somnade jag vid 7 av utmattning och av smärtorna och sorgen.
Känns som om man bara blir behandlad som skit inom vården.
De skickar en bara vidare. Man blir så illa behandlad. Jag har då inte känt mig
speciellt bra behandlad denna vecka av sjukvården. Eller har jag fel?
Men vi fick älska dig i två månader och det är jag jävligt glad över.
Även fast det slutade som det gjorde.
Har haft min mamma och Björn här ett tag, de handlade hem lite saker.
Och sen kom mina underbara vänner Emma & Maria <3
Vet inte vad jag skulle göra utan er. Tack snälla ni för idag.
Och tack snälla Fredrik för att du finns i mitt liv och älskar mig för den jag är.
Jag vet att du skulle göra vad som helst för att få komma hem till mig.
Och jag älskar dig för att du är så himla underbar. Skulle aldrig ha orkat med natten
utan din hjälp.
Och tack snälla Emelie & Daniel för att ni ställde upp för mig!
Och tack snälla alla ni som finns där för oss, ni vet vilka ni är.
