Tankarna snurrar...

Man tänker ganska så mycket på allt och inget när man
är ensam hemma. Fredrik har varit borta 17 dagar, men det
känns som en evighet! De säger att man vänjer sig, men tro mig
det gör man ALDRIG! Blir bara värre och värre för varje gång han
åker. Saknaden blir större och större. Vill ju ha mitt hjärta hemma varje
dag. Vill ju vakna varje morgon och se han det första jag ser när jag öppnar
mina ögon. Får uppleva det halva året.
Är jävligt tacksam över det för vissa
få aldrig uppleva det.
Det är lite jobbiga tider just nu. I början av Mars var vårt lilla hjärta beräknad,
men så blev det ju tyvärr inte. Vet att man inte ska tänka på det. Men det är
väldigt svårt när man ser gravida och barn överallt.
Längtar så otroligt mycket tills vi får uppleva den lyckan. Men det lär nog
dröja ett tag.
Vad fan är oddsen att man har både Endometrios och PCO?!
5-10 % av alla kvinnor lider av de två. Jag kan fan inte ha några bra
odds!
Blir läkarbesök efter läkarbesök framöver. Har påbörjat en utredning, så
vi får hoppas på det bästa:) Får hoppas på att det slutar i lycka <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0